torsdag 31 mars 2011

Jordlingshögskola - en plats för allas frigörelse



I helgen hamnade jag i ett samtal med förtryckande människodjur. De kände förtryck för homosexuella och för de icke-mänskliga djuren. Jag hörde bara stora skratt. Det ekade i rummet. Det kändes som de skrattade åt mig. För att jag tyckte en annan sak.

Nästa dag befinner jag mig med människor som vill skapa radikala förändringar i samhället. Kämpar för demokrati och rättvisa. Forskare, historiker, lärare, deltagare och en journalist samlades i Örebro och samtalade om djuretik, djurrätt, veganism, vegetarianism, konsten, teatern, kulturen, kommunikation, god mat, läckra bakverk, "Jag är fan inte duktig" och mindmapping.

Efter alla intryck skulle vi gå från intryck till uttryck. På offensiven. Genom att verka offensivt så kan vi skapa förändringar. En progressivare fanns på plats. Ska nu gå över till offensiv. Barnbarnet som han uttryckte det.

En deltagare sa som reflektion på föredragen som handlat om kött och män som norm, att detta är toppen av ett isberg. Vi har bara nuddat vid en gigantisk problematik. En förtryckande struktur som vi inte är medvetna om.

Det är dags att tänka om. Utgå från hjärtat och följa flödet vid kommunikation och bemötande. Blir du provocerad, provocera tillbaks. Blir du omtyckt, tyck om tillbaka. Känner du dig ledsen, visa det. Är du arg, agera.

Nu är det kväll och i morgon en annan dag. I förtryckarnas land. Men jag ser hopp. Det finns en gård där ute som väntar på att bli en fristad. En jordlingshögskola. En jordlingsfamilj. En plats för allas frigörelse. Det enda alla vill är att bli fria.

OH LORD, HALLELUUUUUJA

tisdag 29 mars 2011

That is not dead which can eternal lie, And with strange aeons even death may die

Litteratur som behandlar människans skeva förhållanden till de andra djuren finns det gott om. Ett av de senaste tillskotten i bokfloden är Jonathan Safran Foers ”Äta djur”. Det är en lättläst och pedagogisk bok som belyser människornas underliga agerande utan att vara uppenbart dömande. En människa som äter djur tar förmodligen illa upp ändå. Sen har vi klassikern i sammanhanget: ”Djurens Frigörelse” av Peter Singer. Den behöver ingen närmare presentation. Värd att nämnas är även Bibeln, som med genomgående ironi ifrågasätter människans vidskepligt grundade argument för världsherravälde. Egendomligt nog har den ofta missuppfattats, men den som djupstuderar texten kan inte undgå att inse att författarens kärlek till liknelser omfattar verket i sin helhet



En annan mäktig allegori över människans ondska är Necronomicon skriven på 700-talet e.kr. av den galne poeten Abdul Alhazred. Verket behandlar bland mycket annat ”the old ones”- en tydlig metafor för människan som jordens självutnämnda härskare. I citaten nedan målar Alhazred en bild av människans alienation från resten av naturen, på samma gång som hon är allestädes närvarande. Jag vidlägger en förklaring för de mindre belästa:

”By Their smell can men sometimes know them near, but of Their semblance can no man know.”

Rådjuret kan känna lukten av jägaren, men han ger sig inte till känna annat än genom den dödande kulan.

”They bend the forest and crush the city, yet may not forest or city behold the hand that smites. Kadath in the cold waste hath known Them, and what man knows Kadath?”

Grisen (Kadath) i djurfabriken kommer i kontakt med sin baneman, men enbart sin baneman. Vem känner grisen?

”Their hand is at your throats, yet ye see Them not; and Their habitation is even one with your guarded threshold.”

De få kvarvarande fria djurens habitat blir överallt kringskurna av människans ingrepp som sker inte på lika villkor utan genom de verktyg hon använder sig av för att kuva naturen.

Ett tydligt bevis på Necronomicons sprängkraft är att det inte längre finns något känt exemplar av boken i sin helhet. Den utgjorde ett alltför stort hot och bannlystes redan 1232 av påven Gregorius IX.

Den enda sentida litteratur som tål att jämföras med detta mästerverk är de likaledes förskingrade och bannlysta tidiga utgåvorna av Djurkalendern. Under några år i början av 1530-talet utkom förenadedjur (då under namnet unitaanimalia) i samarbete med Francois Rabelais med en mindre upplaga av Diarium Animalia som i all hemlighet cirkulerade bland dåtidens intellektuella. Redan då motarbetade man ihärdigt den rådande antropocentrismen och det är ett välkänt faktum att Nicolaus Copernicus lät sig inspireras av Diarium när han utarbetade sin på den tiden extremt radikala Revolutionibus som inte bara hävdade att människan inte alls är alltings mått, utan även att jorden inte är universums centrum. I ett sedan länge försvunnet förord till Revolutionibus skriver Copernicus (översatt till modern svenska): Precis som vårt klot är en del av den celesta evigheten och icke alls utmärker sig i guds oändliga skapelse är också mannen endast en liten del av vår nådiga natur och icke alls utmärkande bland de andra bestarna.

måndag 28 mars 2011

"Fler djur mördas" eller "Dystert för svenska köttbönder"


Vissa nyheter är så tendentiösa att man bara vill dö. Är det inte uppenbart som i DN:s rubrik "Dystert för svenska köttbönder" häromdagen, så kan man ändå ana det i brödtexten och pratet. Aldrig att någon speciesistisk tidning (alla) skulle jubla över att djuren nu slipper mördas. Inte ens det omständliga och för djurindividerna förnedrande miljöargumentet dras upp. Skulle du vilja få ett besked om att "ja, du får väl leva då men inte för din egen skull utan för att mordet av dig och din familj är skadlig för miljön..."
Nä, tendenserna är tvärtom tydliga åt det andra hållet. Så här låter det:

1) Det är bättre att mörda svenska djur än utländska - Det nationalistiska argumentet.

2) Det är synd om de svenska egna företagen som mördar djur - Det kapitalistiska argumentet.

3) Djur måste mördas för att hålla det svenska landskapet öppet - Ulf Lundell-argumentet.

4) De svenska styckmördade likdelarna blir för dyra att köpa jämfört med de utländskt styckmördade likdelarna pga av det omfattande djurskyddet. Samtidigt som likdelsbranschen säger: Köp svenska likdelar pga av det omfattande djurskyddet - Det cyniska argumentet.

Djuren som kännande individer existerar inte hos den djupt okänsliga och okritiska svenska journalistkåren, som snabbt springer Scan:s och LRF:s ärenden.



Varför tiger media still när mångdubbelt fler djur - människan är också ett djur - dödas i Sverige än i katastrofens Japan och krigets Libyen?

Planeten pallar givetvis inte för alla dessa massmord. Och framför allt de mördade gör det inte heller. Att tre svenska koncentrationsläger lades ned om dagen i januari månad borde firas inte bara bland offren, grisarna, utan även bland empatiska och rättskännande människodjur.

söndag 27 mars 2011

Ett tal till Lodjuret



Jag kom hem en dag…

snön låg som ett täcke utanför huset…

jag såg steg i snön…

någon hade varit här…

gått förbi bara 2 meter från där jag bor

någon jag inte kände igen…

någon som inte var som jag…

jag följde stegen…upp i skogen…

vem var den här personen…

jag började leta på internet efter vem det kunde vara…

jag fick reda på att de hade ett eget språk….försökte lära mig…försökte förstå…

Dagen efter träffade jag en granne…han sa att jag borde låsa om mig…det promenerar runt en person som är farlig här…

jag berättade att jag sett steg…ja…lås om dig…du vet inte vad de kan ta sig till…

Jag gick hem och funderade…trodde verkligen inte att den här personen ville mig något illa…

Några dagar senare var jag inne i det lilla samhället intill. Där ser jag en grupp bistra äldre män stå samlade på den torget… minst 30 st…uniformsklädda…vad rör sig detta om tänkte jag förskräckt…

Dagen efter såg jag i lokaltidningen att de skjutit ett lodjur.

Jag knöt ihop näven i fickan och blev så jävla arg…

varför gjorde jag inget…jag visste ju att personen i fråga var i fara. Varför lät jag det hända.

Jag var så jävla rädd för att själv råka illa ut…för att jag själv skulle vara annorlunda och tycka något konstigt.

Och att det skulle bli negativa konsekvenser för mig.

Kanske de skulle komma och skjuta någon av mina egna vänner.

Låt även de som är annorlunda leva sina liv på det sätt de vill.

För dem så är det vi som är främlingar.

VI som är fiender som inte kan förstå varför DU vill leva ett liv i frihet

Våldet känner inga artgränser.

Makt är inte rätt.

VI ÄR ALLA DJUR!

torsdag 24 mars 2011

Långvård för de icke-mänskliga djuren existerar inte


Var och besökte doktorn idag…Eli och Fritz var med mig den här gången…Eli har haft problem med sitt öra ett tag och nu när jag torkade rent så kom det blod…så då tänkte jag att det var dags att gå till doktorn. Herr Fritz är 20 år gammal, väldigt gammal för en jordling som honom och han behövdes ses över.

När jag tar upp Fritz på bordet och doktorn börjar kika på honom så säger kvinnan med en gång ”oj, oj, oj, oj vad gammal han är”. Ja, det vet jag väl. Har du aldrig sett en gammal farbror förut? Tänker jag. Jag berättar att hans ögon rinner och att det är irriterat vid nosen. Det blöder när jag rengör honom. Doktorn tittar i munnen. ”Oj, oj, oj vad tandsten han har…det här ser inte bra ut”. Hon börjar klämma på honom. ”Svälld buk…säkert ett tumör…spyr han?” Nej, säger jag…han äter och skiter som han ska…dricker väldigt mycket och bajsar löst i perioder. Han har problem med njurarna också, säger doktorn.

Jag frågar henne hur jag ska vårda honom. Nej, torka du bara ögonen med lite vatten, han ska inte behöva lida med en massa behandlingar. Jag förstår ingenting. Vad menar tanten? Ska jag inte ge min familjemedlem den bästa vården? Varför? Sedan säger hon meningen som ger mig en klump i halsen och tårkanalerna börjar arbeta… ”Det är nog bäst för alla att han får somna in”. Men vad menar hon…en gammal farbror med kramper ska helt plötsligt få somna in. Jag blir alldeles matt. Alldeles förkrossad. Hur kan hon säga så här? Förstår hon inte att Fritz är mitt allt. En person som funnits med i 20 år.

Jag frågar igen. Finns det inget jag kan ge honom? Borsta hans tänder? Ge honom något som tar bort infektionen i munnen eller luftrören? Något för hans mage? Hans njurar…hans, hans, hans… NEJ det är ingen idé, säger hon till svar. Varför då? Jag ber om att få hans journal. Ska kolla upp själv vad för slags vård min kisse ska ha för att få så bra omvårdnad som möjligt.

Hör av dig när du vill att han ska somna in, säger veterinären innan jag går ut genom dörren.

FUCK YOU VERY MUCH

onsdag 23 mars 2011

Hjälp, de gör något med mina händer

ARRGGGGHHHH - serietidningsspråk - NEJ, SLUTA... Vinter lägger sig hänsynslöst på golvet framför mig och... så händer det... hon vrider upp magen och krumbuktar först åt vänster sedan åt höger. Och man kan ju inte stå emot. Innan man fattat vad som händer, har dom sökt sig till hennes ljuvliga mage. Fingrarna knådar runt i den mjuka vitheten. Och så spinnet. När började det egentligen? Spann hon redan innan hon lade sig eller efter jag börjat karessen? Frågan om spinnet och kelet är lika urgammal som den om den fria bankivahönan och ägget. Får katterna oss att kela med dem genom spinna eller är det tvärtom. Ibland måste man ju tom köra in hela fejan i pälsen och gojsa runt. Konspirationsteorin är att vi är deras pets. Med små medel kan de få oss att göra vad de vill.



Och hundarna vill ju inte vara sämre. Bebbeluringen har utvecklat ryggkrämandet till nya höjder. Men han kräver helst mjuk vit snö - en grässlänt funkar också - där han kan köra ned nosen och sedan snurra runt. Helt f-n bedårande. Alla som ser det ler storligen. Att han kan vara rätt jobbig ibland försvinner på en sekund. Närvaron i denna njutzen verkar fullständig. Om och om igen dyker han runt i snön. Magi. Vad gör han med oss svårt hämmade humanoider?

Och hästarna... de kan verkligen konsten att rulla runt i snön. Och fast jag verkligen skulle vilja gosdyka ner i de magarna också så måste jag hejda mig av dimensionella skäl. De väger ca 600 kg och är inga lugna primadonnor där på rygg precis.

Man smälter inombords och vill fram och ta på; beröra dem som de berör oss. De tar fram det bästa hos oss.

Och tänk på motsatsen. Tänk att sitta hemma och vänta på sin man som jobbar med våld: jägare, slaktare, vetenskaplig torterare, cirkusdirektör, charkuterist etc. Vill man då att hans händer skall beröra dig. Handens och ögats minne av blod är fotfarande kvar när han smeker dig.

Givetvis känner våldet inga artgränser. Och givetvis är folk som använder våld mot ickemänskliga djur även våldsamma mot de mänskliga djuren.

Men nu kelar vi lite mer. Måste sluta nu.... två katter på bröstetghhsdd

Kanske har man inget liv - skulle karriäristen med djur endast på tallriken säga - men för att inte vara något liv så spinns det en jävla massa; så njuts det för fulla muggar...

tisdag 22 mars 2011

Riksträff i Örebro 29-30 mars

Offensiv Folkbildning är en förening som vill verka offensivt för att sprida folkbildningens tankar och ideér. Det viktiga för föreningen är att plocka upp de tankar som florerar i samhället just nu och lyfta fram dom och verka offensivt.

Den 29-30 mars kommer de ha en Riksträff i Örebro. Under Riksträffen står de ickemänskliga djuren i fokus och Lisa Gålmark kommer och pratar om maktperspektiv utifrån köttnormativitet och människomansnormativitet. Förrutom Lisa, så kommer också folkbildningens guru; Bernt Gustavsson som ska prata om sin senaste forskning som handlar om folkbildningen som samhällsnytta. Sprid detta vidare till alla du känner. Ett viktigt möte för en viktig sak; Ett samhälle som inkluderar alla jordlingar.

måndag 21 mars 2011

Det är insidan som räknas...

Eller?

Införskaffande av ett paket av Alpros utmärkta tofu, gott! Men den här gången tar jag inte bara ut innanmätet med själva tofupåsen, utan öppnar även den yttre kartongförpackningen. Där på insidan av denna sakrosankta vegoprodukt har de delgett oss ett "hemligt" recept. Nyfikenheten kommer snabbt igång. De måste väl vara vego, tror vän av ordning. Men icke. Där står istället hur vi ska tillaga Tofu Parmesan, bla med ingredienserna Parmesanost och Mozarellaost. WTF! Med lite god vegefantasi kan vi ju läsa in att även dessa är vego. Men när det inte står så uttryckligen så syftar det ju på den gamla vanliga stulna kalvmaten med tillhörande tortyr och plågeri.



Vi äter ju även med ögonen, och med själen skulle jag säga. Och Alpro är inte unika med dessa djurförtryckande rekommendationer på sina produkter. Köper du en flaska ekovin med det empatiskt dubiösa KRAV-märket på, så står även där hur vinet lämpar sig väl tillsammans med diverse onämnbara kadaver. Som att man skulle köpa en Hästens madrass och det in en medföljande broschyr skulle stå att den lämpar sig utmärkt för tidelag och pedofili. Vem sover gott i den sängen?

Alla dessa grymheter, och påminnelser om dito som vi måste utstå i vårt fredliga ätande. Hur många av oss har inte blivit varmt välkomna till middan på bortaplan av den närmast martyriserande värden, som tillagat något speciellt just till dig. Sen sitter du där omgiven av 10 "mysiga" personer som alla in en hypotetisk rättvis värld skulle vara inspärrade två år vardera på Hall för brott mot Griftefriden. Dina vackra grönsaker, din väldoftande tofu, din smarriga sesamsås... de mår ju inte bättre av att vara garnerade av likdelar. Och att äta i ett krematorium? Vem skulle ens komma på tanken att tillverka en Wunderbaum med den doften?

Korsordsfynd: Är asätare - 7 bokstäver?

LIKNÖJD

söndag 20 mars 2011

Vi bryr oss om de vi har nära

Nu tänker vi TÄNK OM...

Tänk om vi skulle göra ett socialt experiment... eller rättare en insats för... ja en riktig insats för alla inblandade. Inget begränsat "experiment" utan tvärtom något bestående, varaktigt. Vad skulle hända om man bröt ner den barriär av distans som finns mellan oss och de andra djuren? Om vi gick bortom de två stora normativt etiska systemen pliktetiken och konsekvensetiken.

Hörde på radion att folk upprörts storligen av ett nytt program på SVT. "Djurvänner rasar mot Hund-Robinson" lyder rubrikerna. Programmet Huset
fullt av hundar har lett till kraftiga protester på facebook.

Frågan är varför folk upprörs över detta när det finns hundar som torteras i Sverige och ingen verkar bry sig. Förra året torterades 2204 hundar i Sverige.



Tänk om vi kunde samla ett antal människodjur. Det brukar ju inte vara så svårt. Vi lockar med rättvisemärkt kaffe och lite finska pinnar. Pratar lite som det brukas när hominider kommer samman i grupp. Men istället för att sedan gå åt var sitt håll efter 1-2 timmar så adopterar vi! Vi visar i bild och ord hur dessa 2204 hundar har det; var de finns; vilka som är deras torterare osv. Sedan delar vi upp dessa kära nosar mellan oss. Vi bryter ner den till synes gigantiska siffran 2204. Vi halverar den en gång: 1102. En gång till: 551! Ytterligare en gång: 275! osv. Inom kort är vi nere på hanterbara nivåer. Vi skriver bindande avtal mellan dessa faddrar & moddrar och det ansvar de har gentemot de nya barnen. Vi ger dem nya namn! Vad skulle hända nu?

De anonyma djurförsöksobjekten som endast finns som som nummer på våra "stolta" Universitet och Astra Zeneca; de skulle nu med ett penndrag bli riktiga individer igen. Vilken förälder med någon sånär självaktning skulle låta sina barn skäras i av galna vetenskapsmän, för vilket jävla syfte det vara månde?

Bla den franske filosofen Levinas har - fast då endast mellanmänskligt förstås - utvecklat dessa tankegångar. Han pratar om intersubjektiviteten och vårt ansvar för den andra. Hur den andres ansikte och blick säger: Döda mig inte!

Det etiska kravet är kopplat till ansiktet, det uttrycksfulla hos den Andre och är en vädjan (appell) om icke-våld.

Vi måste komma närmare koncentrationslägrens fångar. Bryta ner de verkliga och artmässiga murarna.

Nos mot näsa.

lördag 19 mars 2011

De saknade - det är människodjur...med de andra djuren då?

I Otsuchi saknas omkring 9500 människodjur. I Ishinomaki är 10000 försvunna. I Minamisanriku är siffran 9500. Rikuzentakata jämnades nästan helt med marken, där tro få av stadens omkring 23000 människodjur ha överlevt. Sedan har vi grisarna, korna, hästarna, hundarna, katterna osv som inte ens nämns.
Om ni vill hjälpa de icke-mänskliga djuren i Japan kika på denna länk: Hjälp djuren i Japan

torsdag 17 mars 2011

Jordbävningen i Japan

Den har skördat många offer. Men de som räknas och som vi får reda på i väst är förstås människoliven. Andra djur brukar det - om möjligt - talas än tystare om när stora katastrofer inträffar. Japanerna är ju inte guds bästa barn när det kommer det kommer till grymma återkommande massakrer på andra-än-mänskliga-djur. Delfiner och valar hör bla till de djurarter som de mördare en masse. Kolla in den amerikanska dokumentärfilmen the Cove som kom 2009



Läser man sedan en del av kommentarerna till Trailern på Youtube (ovan) så ser man att det är mycket "svinhugg går igen". Många som tror på en sorts karma där nu människojapanerna får igen efter deras grymma övergrepp på djuren. Vet inte hur jag ska förhålla mig till en sådan metafysisk fråga, men det är ju synd att oförutsägbara katastrofer (jordbävningar) ska uppmärksammas så mycket jämfört med de förutsägbara (valslakt). Varför skänker inte det norska skidskyttelandslaget sina prispengar till Sea Shepherd. Däremot skänkte de häromdagen 10 000 euro till de drabbade människodjuren i Japan, efter att han vunnit guld i stafetten vid VM i Sibiren.


Kan detta bero på att Norge också slaktar valar månntro?

onsdag 16 mars 2011

Ett lag mot frustration



Fotboll…sitter och kollar på matchen mellan Chelsea och Köpenhamn…och har precis skaffat mig en chelseatröja…ha, ha…första gången som jag över huvudtaget har på mig något som visar att jag tillhör något. Tröjan är under min skjorta just nu….sitter här på sportbaren…men vill gärna inte visa…vill förändra den först…till min egen…och kanske lägga till ett politiskt budskap på tröjan som är riktat mot speciesism.

Den kraften som finns i fotboll…laget…tillhörighet…samhällsklass och stadsmentalitet. Laget. Att forma ett lag. Du ska ha en ytterback, en forward, en målgörare…osv…alla dessa egenheter som ska läggas fram och formas till ett lag som ska prestera. Prestera så att det blir en massa mål. Så de vinner…och att supportrarna kan bli lyckliga över att DERAS lag är bäst.

De fotbollslag som finns idag är kopplade till stadsdelar eller städer. Det finns inga lag som är kopplade till politiska ideologier. Märkligt. Om vi tänker oss ett lag som kämpar mot speciesism så skulle det laget ha en massa supportrar över hela världen. Tänk de förfesterna som då är innan matcherna då laget mot speciesism ska söka upp en bar där det serveras mat utan djurdelar och öl som inte filtrerats genom djurdelar. Tänk de samtalen på alla krogar innan matchen. Tänk den frustration som då uppstår hos supportrarna. När de sedan kommer på matchen är de så fyllda av frustration som de vrålar ut mot motståndarlaget.

Fotbollsmatch är det samma som att hantera sina inre aggressioner. Det görs genom att skrika att motståndarlaget är värdelösa på olika sätt. Eller också att Drogba är slö och ointresserad. De borde ta in El niñjo istället. Han kostade ju ändå omkring en miljard pengar.

Men i slutändan känns det bara fånigt att få ut sina aggressioner på att reta si på fotbollsspelare som inte passar korrekt. Det är bättre att få ur sig aggression genom KRAV-MAGA. I klädd linne med svettiga armar och håriga armhålor. SLURP

tisdag 15 mars 2011

Noskärlek när den är som allra bäst


Det börjar mörkna över gården. Mularna har fått sin kvällsmat. Spridit ut höet över markerna så de kan leta efter sin mat. Nabopolassar kommer fram och stryker sig mot mig. Jag för min mun mot hans mule och blåser in min andedräkt i hans luktkanaler. Pipifaxen springer fram. Busar som vanligt. Myser först. Biter sen när jag inte är beredd. Alltid lika full i bus. Kornelia står som ett tryggt träd…urmodern och ledaren för flocken.

Går in i huset och sätter igång en eld. Visslar och alla kissarna kommer från flera olika håll i huset. De vet vad det är som gäller. Det är dags för mat. Sprider ut maten över ett stort område ute i trädgården så kissarna får leta efter sin mat. Sedan går jag in.

Vovvarna möter mig och viftar på svansen. När jag tittar på dom så känner jag sådan kärlek. Hela jag ler. Vad är det som gör att jag känner så varmt för de här nosarna? Inte alls samma kärlek till människodjuren…där är jag alltid rädd för att bli lämnad…att bli bortgjord…eller bli utslängd…eller bortglömd…eller utskälld….eller idiotförklarad. Med de ickemänskliga djuren kan jag bara vara den jag är. De begär inte att jag ska vara på ett speciellt sätt. De vill bara ha kärlek.

När jag tittar på vovvarna blir jag alldeles varm. Gör i ordning mat till raringarna. Beb vaktar sin mat. Eli får inte gå förbi honom. Hon börjar yla. Jag måste gå dit och hämta Elis mat så hon kan äta i ett annat rum. Beb vill äga allt. Svårt det där med ägande…och avstånd. Vad har de för spel för sig?

Nu börjar det bli varmt i huset. Det brinner i kakelugnen och i vedspisen. Går mot sängen. Där ligger vovvarna. Kryper ner under täcket. Beb kommer mot mig. Visar att han ska under täcket. Lägga sig nära…intill...ligga sked. Eli lägger sig i knävecken. En kisse kommer….Snökis…jamar och har sig…vill ligga nära…en kisse till kommer….Vinter…vackraste raringen….försiktigt letar hon en plats bland alla jordlingar. Inte för nära hunddjuren…utan försiktigt går hon mot människodjurens bröst. Vi ligger alla som en hög av kärlek och värme.

Noskärlek när den är som allra bäst. Vi somnar och snarkar i kapp tills vi väcks av Snökis orosjamande på morgonkvisten. Då är det dags att gå upp och släppa ut Snökis och börja en ny dag med förenadedjur. Eller också gå och lägga sig igen och krypa ner intill alla raringar.

måndag 14 mars 2011

Det som göms i tö...

Allt kött är hö, heter det i det krassa ordstävet. All skit är hösilage, säger jag, lite mer socialrealistiskt. Mockning i mars är en vedermöda värd namnet. Och kanske också en vädermöda. Plusgraderna smälter snön och alla hästblaffor kommer fram och säger unisont: här kan vi ju inte ligga!



Fram med spadar men inte skottkärror. Det är för lite luft, för mycket snö, för blött, för tungt, för... Nä en gammal trasig balja får duga som avföringsämbar. Den går att bära och att dra. Måste rensa en plätt till att börja med. Och sedan två plättar osv. Hästar gillar inte att äta sitt fermenterade gräs med bajssmak. Ändå har de en stark fäbless att putta iväg sin lilla vålm från en skitfri yta rakt in i en icke-skit fri. Ner med mulen och så buff buff. Inte så smart skulle antropocentrisk vän av rent matbord säga. Men de har väl sina bruntiga skäl, antar jag.

Voffö gör di på detta viset? Bajsar eller kissar i sin egen mat vill säga? Är det avklippta gräset en alltför underlig konstruktion jämfört med det naturliga på rot?

fredag 11 mars 2011

Fly för livet

Stress…flyktbeteende…att fly...försvinna bort till andra breddgrader...att försöka lösa en situation i stress är helt omöjlig. Stress är samma känsla som vi får när vi måste fly för livet. Tänk att fly för livet…att vara jagad…att någon är på jakt efter dig…den känsla du känner då är samma känsla som du känner när du blir stressad. Om jag skulle räkna alla de situationer under en dag som jag upplever stress så skulle det bli…en, två, tre, fyra…åtta…tjugo…trettiotvå gånger. Trettiotvå gånger om dagen känner jag att jag måste fly för livet.

Idag fick jag reda på att konstnärer helst inte ska vara projektledare. Det är nämligen så att konstnärer ser möjligheter hela tiden. De har ett öppet öga och ser saker utifrån ett metaperspektiv. En konstnär är tio gånger före i tänkandet i en situation än en icke-konstnär är. De är i möjligheternas land långt innan icke-konstnären ens förstått del ett i projektbeskrivningen. Konstnären har en helt annan själslig upplevelse än icke-konstnären.

Det var min terapeut som sa detta till mig idag. Jag har gått in i väggen. Hon förstår varför. Det snurrar i huvudet på mig nu för tiden när jag blir stressad. Det snurrar och snurrar och tillslut måste jag bara sova. Terapeuten sa att nu ska du ta en time-out. Du ska göra ingenting. Du ska andas och vara här och nu…men hur fan gör jag det?

Jag undrar hur många gånger om dagen som grisarna känner stress? Om det är som ett flyktbeteende…så måste de ju känna stress hela sina liv…då de är instängda bakom galler…lever i sin egen skit…ser sin bror föras bort till gaskammaren… Eller en älgfamilj…som är jagad…först mördas pappan…sedan sonen…sedan mamman…dottern får gå fri…men hon har redan sett hela sin familj mördas…springer…flyr för livet…bort…till en plats där hon kan få vara…ensam och andas fritt men inte riktigt fritt då hon vet att när som helst kan någon stå där och rikta vapnet mot henne...och hon flyr igen.

torsdag 10 mars 2011

Badu Hynde och Prez

Idag för 11 år sedan blev artisten Chrissie Hynde arresterad vid en djurrättsaktion mot affären Gap store på Manhattan i New York. Protesten gällde att Gap sålde läderjackor med hudar från illegalt slaktade kor från Indien. Fröken Hynde stormade in och skar sönder jacka efter jacka tillsammans med Petas grundare Ingrid Newkirk. Chrissie är kanske mest känd som sångerska i The Pretenders.
Hon säger själv att hon först och främst är en djurrättsaktvist och i andra hand en artist. Hon driver även en vegansk restaurang i Akron, Ohio, The VegiTerranean.



En annan amerikansk musiker som jag snöat in på på sistone är texasianen Erykah Badu. First Lady of Neo-Soul. Med bröstkorgen fylld av attityd och cooooooooooooooooooolness spelar det liksom ingen
roll vilka låtar hon sjunger. De är omisskännligt Baduiska allihop. Oj vilken röst. Lyssna tex på New Amerykah part 2 (return of the Ankh)....  Och sa jag att hon är vegan=)

"Vegan food is soul food in its truest form. Soul food means to feed the soul. And to me, your soul is your intent. If your intent is pure, you are pure".



Hon är även polare med de hårdaste hip hoparna EVER: Dead Prez. Superveganer av det überpolitiska slaget. De tar även hänsyn till dricksvattnets kvalite. Akta dig för kranvattnet
etc. Och betonar överlag hälsan som motiv för sitt icke-animal-ätande. De rappar om att den svarte mannen måste leva hälsosamt och träna för att kunna revolutionera mot den vita
övermakten. Vi hade faktiskt med deras lyrik redan i Djurkalendern 2006.



Lyssna på den veganska nationalsången Be Healthy



Moby var det ett tag sedan jag lyssnade på men han är ju en stor förkämpe för veganism och djurrätt. Han har tom gett ut ett album betitlat Animal Rights.Han drev även att veganskt
café i New York tills alldeles nyligen och har gett ut veganska kokböcker.

Get funky yo bitches

tisdag 8 mars 2011

rolig langkjøring

"Rolig langkjøring" är ett centralt begrepp i boken Kroppens Geni av Sverker
Sörlin. Dvs de norska skidåkarna tränar genom att springa/åka lugnt och
långt. På detta sätt bygger de under många år upp en solid grundfysik som så
småningom ger resultat - vilket vi redan sett under VM i Holmenkollen.



Kan detta vara en metafor för oss som jobbar för djuren också? Ja verkligen!
Det är ju i princip det vi gör i förenadedjur. Vi jobbar lugnt under en lång tid;
under många år, ända sedan 1996. Om man inte var uthållig innan så har man
blivit det nu. Mularna, trynena och nosarna gör det med en. Dom är där - du är
där. Svårare och enklare än så är det egentligen inte. Du påverkas på ett sätt
du kanske inte först trodde. Du blir formad och får en identitet just genom den
återkommande samvaron med de andra. Mockningen, matningen,
vattenbärningen, avmaskningen, verkningen och bröstspinneriet. Jag är
varken mer eller mindre än det.

Genom den roliga langkjøringen blir människodjuren också kvar hos de andra
djuren. Många - de flesta - har ju annars en tendens att sluta jobba för djuren
efter ett litet tag. Utan de icke-mänskliga djurens fysiska närvaro blir det mer
som en kort odyssé bland diverse politiska idéer; en juvenil och urban
utvecklingfas bland andra. Pröva på, men stanna inte!

förenadedjur är en djurhamn. Vi lever tillsammans efter årstiderna. Ibland
tyckas allting stå helt stilla. Sedan rullar sig häst på rygg och så en till. Katten
på axeln trycker sig mot ditt ansikte. C'est la vie!

Det är roligt nästan jämt.

måndag 7 mars 2011

Veganerna - de som inte stör... längre?

För ett decennium sedan kom det ut en bok som hette Veganerna - en bok
om dom som stör. Författare var kadaver- och knarkliberalen Magnus Linton.
(Han legitimerar objektiviteten i sin respektive ämnen/böcker med han ju själv äter
likdelar och drar i sig några linor). Kanske var störigheten sann då men det var
som sagt då det.

Idag lyssnar jag på radioprogrammet Christer i P3. Christer
Lundberg själv är ju uttalad vegan, likaså Kitty Jutbring. Och hans bästis
Morgan är vegetarian. Tror även det är fler sk vegosar i redaktionen.



Men det verkar inte längre finnas några skyldigheter förknippade med att kalla
sig veg/etari/an. Inget ansvar för de djuren man sas inte äter annat än man just
INTE äter dem. Ämnet djurförtryck i vid bemärkelse uppkommer i stort sett
hela tiden. Det gäller i mitt liv såväl som i radioprogrammet Christer (I det
återkommande Moraltestet är det tom det svåraste ämnet för folk att hantera, allt enligt filosofen som skapat testet). Men de verkar ha gjort det till en grej att i stort sett
aldrig reagera. Ja idag var det tom än värre. Lika lite som ordet "hora" hör
hemma som skällsord i tex programinslaget "Relationsrådet", så ska väl inte
ordet "svin" användas som ett negativt epitet för individer av arten människa.
Men detta är just vad veganen Christer gör.

Senare i programmet kommer en medarbetare in och berättar om en bok
som är gjord av människohud. Den säljs på en auktion för ca 60 000 pund.
Både Morgan & Christer reagerar som två klassiska antropocentriska
köttskallar: Å vad otäckt usch hemska grejer bla bla... Normala etiska veganer
reagerar ju tvärtom ungefär på samma självklara sätt på en sådan nyhet (jag
testade tom på några): Skinn som skinn. Massor av djur mördas och skinnflås
för att sedan sluta upp som ett halvfranskt läderband. Människan är ett djur.
Så varför bli så upprörd över detta? Upprördheten borde ju rikta sig mot normen och mängden av hur andra djurs hud hela tiden utnyttjas. Inte mot undantaget.

Varför inte ta chansen att göra en politisk markering; att passa på att påpeka hur vidrigt det är med att döda någon kännande varelse och skära bort deras hud; att ta ansvar för de andra djuren; ja kort sagt de hade chansen att bete sig som riktiga etiska veg/etari/aner.

Det var ett tag sedan du köpte Djurkalendern nu Christer, det märks...

söndag 6 mars 2011

Vegofesten 2011 - 42 dagar kvar

Häromdagen damp det ner en inbjudan till Vegofesten 2011. Det är de handlingskraftiga närkingarna som återigen arrangerar. Man kan inte annat än att sjunga med i fjårtiskören:



förenadedjur var även med förra året. Och det var en finfin tillställning i
vårvärmens Grand Prix. Vi sålde torkat hästbajs samt handmålade psykedeliska T-shirts. Och så höll vi en workshop om de försvunna djuren också, men det var mest för de närmast sörjande då vi hamnade sist i programmet och de flest redan gått hem. Hoppas vi stigit i rankingen i år och får ett bättre startnummer. Här kan du se lite bilder från förra årets Vegofest.

Annars är det rätt stimmigt att sas vara deltagare på en slik mässa. Man hinner inte alls ta del av det dignande utbudet: musik, mat, utställningar, filmer, andra deltagares bord... Värmen och sorlet tar ut sin rätt, och till slut sitter man bara där och tittar förstrött på när någon Alprochalmerist vid bordet bredvid formelett-häver den gamla bönjuicen. För att något senare återkomma med sojafärgad hy men nu utan en endaste dl soja i kroppen =). Vad vinnaren fick har jag glömt men macho så det räcker till vare...

Vad vi ska hitta på i år återstår att se. Någon sorts animal förunderlighet ska vi väl kunna producera. Men bara att vi blir inbjudna är något sorts mirakel. Till den avsevärt större Vegomässan som arrangeras av Djurrättsalliansen har vi aldrig blivit inbjudna =(. förenadedjur är som en klocka som står still. Vi visar i alla fall rätt tid någon gång per dygn...

Vi syns i Kulturhuset i Örebro 16 april.

lördag 5 mars 2011

Det är något ruttet i konungariket Sverige...

... när den råa ondskan är på väg att segra. Saruman själv ligger i lä när han jämförs med Überspeciesisten Lars Hultströms illdåd mot sina medvarelser. Återigen visar sig det ambivalenta janusansiktet: å ena sidan ohöljt djurförtryck, och å den andra dimhöljt djurskydd. Dessa tillsynes lexikala motpoler är egentligen samma sak. Eller i alla fall starkt beroende av varandra. Igår nämndes det på ekot om minskat antal djurskyddsinspektioner sedan staten (länstyrelsen) tog över som huvudman efter kommunerna. Journalisten ringde upp en djurförtryckare (bonde) och frågade vad han tyckte. Rent rationellt borde ju en djurförtryckare glädjas åt denna sakernas nya ordning. Men han betonade tvärtom vikten av att det sker regelbundna kontroller av djurskyddet. Djurskyddet legitimerar djurförtrycket. Enstaka inspektioner invaggar oss i allmänheten att köttet givits oss frivilligt från benevolenta kossor och grisar. Som likt Jesus dör för våra synders skull. Det strukturella slaveriet finns liksom inte. Att det gjorts en fin parafras - även om den också har djurskyddstendenser - på filmen the Matrix kallad the Meatrix är nästan självklart när man väl förstår; när man ser. När man tagit the red pill och insett omfattningarna av artnazismens härjningar. 



Men nu åter till Saruman/Lars Hultström... Den eminenta lilla gruppen Djurrättsalliansen gav ju det troskyldiga svenska folket ett fett rött stolpiller genom förra årets avslöjanden om hur det ser på insidan av djurfabrikerna. Grisarnas helvete rörde upp känslorna till den milda grad att en av de värsta koncentrationslägercheferna Lars Hultström - han var även ordförande i Swedish Meats - offrades av sina egna i ett desperat försök att bevara det lilla uns av trovärdighet som fanns kvar. Man ville ju inte riskera en minskad kadaverkrängning i den så ekonomiskt viktiga juletiden.

Efter ett antal juridiska turer, där säkerligen 99,9% av de inblandade är hjärntvättade speciesister, så bidde det som i den gamla skräddarsagan: ingenting. Nåväl det var ju förväntat när de ickemänskliga djuren ju inte har några riktiga rättigheter att tala om. Efter ett tags tystnad kom så riposten i går; nyheten att två stycken djurvänner från Djurrättsalliansen ska åtalas för att ha dokumenterat djurens lidande. Hultström begär skadstånd på 948 000 kr för intrång i sitt toppen finfina hem för sina djurälsklingar .

Frågan är ju inte huruvuda han ska ha pengar eller inte, eller hur mycket? Frågan är ju om inte dödsstraffet ska återinföras för såna avskum som Hultström. Det finns ju redan för de andra djuren. Och har så funnits sedan evinnerliga tider. Vem är Hultströms Grima?

Vilken storadvokat tar tag i detta ärende? Dennis Töllborg var är du? Och vilket politiskt parti lägger motionen om att förbjuda djurfabrikerna. Köttskatt är gårdagens nyhet

Och vart är Gandalf, eller åtminstone vart är ALF?

fredag 4 mars 2011

metaformenageriet

Northug är "stora stygga vargen". Nja mer som "en vallhund med fyra st får" (Sverige, Tyskland, Italien och Finland). Men slutet va inte snyggt, han är som en "gris" (Petter stannar upp på mållinjen?). Djurmetaforerna - ja visst rent rationellt och vetenskapligt så är förstås människan också ett djur - haglar runt den norske omöjlige avslutaren i herrstafetten i längskidåkning. SVT:s kommentatorer letar frenetiskt i sitt metaformenageri. Vargen har fortfarande hög(st) status men den bygger på den urgamla vanföreställningen om vargen som rovdjuret, predatorn. Och den än större vanföreställningen att arten människa är ett oskyldigt och stillasittande offer; ett bytesdjur. Idag finns det ca 150-200 levande vargar i landet - mängden perverst uppstoppade vet jag inte, men de torde vara nästan lika många. Mängden mänskliga jägare är ungefär 2000 gånger fler. Och då är inte gästjägarna från Tyskland etc. inräknade.

 

I en insändare i dagens lokalblaska står de vanliga förmätna fördomarna uppräknade:
1) Vargvännerna bor i storstan.
2) Byråkrater vill familjerna illa.
3) Det kostar för mycket för Sverige att "ha varg".
4) Vargar gör sig bäst i djurparker.
5) Vargen dödar inte enbart för att äta (implicerad ondska)

Hatet mot den andre, den som inte är som vi, är otäckt att läsa. Bör verkligen dessa insändare publiceras överhuvudtaget. Skulle hatet rikta sig mot en annan målgrupp, säg invandrare från mellanöstern eller afrika, eller muslimer; skulle tidningen låtit den passera nålsögat då? Troligen är det samma människor som röstar på Sverigedemokraterna eller mörkgröncentern som hatar vargar, Jag skulle verkligen vilja se en sådan undersökning. Rädslan på den konservativa glesbygden är påtaglig och otäck. Tro mig jag bor mitt i det. Gubbjäveln med mordbössa är en seglivad människotyp. Där har vi någon som verkligen borde utrotas. Men likväl som punken aldrig kom till Sunne, så verkar inte upplysningen kommit till de trakterna heller...

Åter till stafetten... Roligt att läsa Sverker Sörlins bok "Kroppens geni" samtidigt som VM i Oslo pågår. I dagens lopp gick ryssen Vylegzjanin upp i ledningen före Johan Olsson på andra sträckan. Kommentatorn Blomvist säger då, det jag redan åtnjutit som Sörlinsk läsefrukt: "ibland gör trötta åkare en sista ansträngning och går upp i täten för att sedan bromsa tempot och samla kraft en stund."
Är detta en metafor vi som djurvänner kan använda oss av. Gå upp i ledningen och bromsa? Jag tror att vi tyvärr är för långt efter och alldeles för otränade. Skogsmördarna är mycket bättre organiserade; är många fler; är beväpnade; bedriver dyr lobbyverksamhet (tom inne i Riksdagshusets källare med skjutövningar för de folkvalda parlamentsledamöterna). De är helt enkelt bättre tränade.

Hade gruppen som hotas varit människomedborgare hade det funnits starka sympatier hos utomstående betraktare, ja tom en påbjudan att göra motstånd; även väpnat motstånd. Att försvara sitt land mot våldsmän anses vara hedervärt. Militärteoretiker förbereder givetvis Sverige för eventuella angrepp (från Ryssland). Ett scenario är då att landet ockuperas och en en gerilla/milis måste bildas. Hur länge dröjer det innan milisen för att skydda djurmedborgarna bildas. En milis som ger igen med samma vapen som jägarna har? Drömscenariot är att denna "match" kunde ske på pacifistiskt vis i paintball. Men det är väl en naiv uppfattning. Ena sidan vill verkligen se riktigt blod!

Annars är det världsböndagen idag. Blötlägg i 12 timmar. Koka rikligt med salt. Är goda till allt. Innehåller allt protein du behöver. Save the beanleader! Save the world!

torsdag 3 mars 2011

Den ideella långvården

Många yrken är osynliggjorda. Oftast brukar det röra sig om sk kvinnojobb. Den hushållsnära sektorn bla. Där är det då en massa människohonor som står vis spisen och tillagar hönsbarn, grishonor, kalvhonor, älghonor m.fl. Det Kadaversvensson omnämner som "mat". VIDRIGT! Det borde egentligen heta Fonusmaterial! Generellt så har dessa jobb låg status och oftast ingen lön. Mammarollen förväntas ta hand om barnen, mannen och huset. Men där finns ju i alla fall ett slut. Barnen växer upp och flyttar hemifrån och sen kommer skilsmässan...
Nästa steg sas är när omvårdnaden av de andra människorna blivit institutionaliserad, dvs ett yrke med lön. Även där är det flest kvinnor som arbetar och alltså låg status. Högst status har då läkaren, överläkaren och kirurgen etc. Och det är i dessa grupper du hittar de flesta männen. Kvinnorna däremot är överrepresenterade bland städare, vårdbiträden och sjuksystrar; dvs de jobben med lägst status och lön.
Men även om man/en jobbar på ett äldreboende eller ålderdomshem så har man i alla fall betalt för sitt arbete. Ingen skulle idag kunna kräva något annat. Dåligt betalt men dock... Lika så är fallet med barnhem, dagis etc. (Nyligen kom det även en svensk film Kokvinnorna som romantiserar två kvinnor som mot ersättning utnyttjar "sina" fina kor. )
Så är inte fallet med hem för djur. Där är behovet från de ickemänskliga djuren sida helt enormt. Men viljan från stat och kommun är lika med noll. Alla, de 90 000 000 djur som plågas på de svenska koncentrationslägren/djurfabrikerna skulle ju behöva komma därifrån. Men till vad? Idag sponsras ju dessa koncentrationsläger istället på olika sätt av staten. Via skattelättnader, subventioner etc etc. Bönderna (aka djurplågarna) är landets ryggrad sägs det. Handlare och politiker yvs i mun på varandra om att "svenskt kött är bäst i världen" samtidigt som de säger "svenskt djurskydd är bäst i världen". Någon annan än jag som ser en lögnparadox här?
I välfärdslandet Sverige finns tydligen inga pengar till vård av djuren. Och inga pengar som skyddar djuren från svenskarna. För djuren är väl inte svenskar. Då skulle de ju omfattas av svensk lag. Djuren skulle i bästa fall kunna definieras som svenska slavar, i sämsta fall som svensk råvara.

I kapitalismens Mecka, USA, är det mycket lättare att få pengar till ideella projekt. Det ordnas sk charities och fundraisers där pengar samlas in till bla behövande djur. Ofta med kändisar i främsta ledet, som får ökad cred genom att gifva av sina miljoner. Men även företag kan donera avdragsgilla pengar till ideella organisationer.
Vad jobbar du med då, säger folk. Inom den den ideella långvården, brukar jag svara. Kanske lågstatusjobbens lågstatusjobb alla kategorier, stjärnstopp.

onsdag 2 mars 2011

Uggla sparkad av Colombian

Vilket djur har dubbla skinn? (bilden)
Nä detta är ingen blogg om artister och knark. Ja kanske artister då, om man med detta menar art-ister. Dvs det som brukar benämnas med det engelska utrycket speciesism just för att inte blandas ihop med artister som Magnus Uggla. En art-ist är en person som har fördomar mot individer av annan eller fel art.
Fast colombianen i denna artikel från DN är en fotbollsspelare. Och de brukar ju faktisk rätt ofta sparka på andra mänskliga spelare. Så det var kanske inte så art-istiskt gjort när han, Luis Moreno, sparkade till en uggla som plötsligt hamnat på planen mitt under en match mellan Atletico Junior och Pereira. Pereiraspelar riskerar både fängelse på mellan en och tre månader samt böter på upp emot 160 000 kr.
Nu är väl detta i någorlunda ok i den bästa av sk djuskyddsvärldar. Dvs folk straffas för våld mot djur om det sker för öppet och spektakulärt. Men i detta fall var denna uggla hemmalagets, Atletico Juniors, maskot. Och det var nog detta som upprörde känslorna mest.
Jag menar själva företeelsen med fotboll och våld mot andra djur är ju gammal som gatan. Gamla tiders fotbollar var ju gjorda av huden från mördade djur. Än i dag kan man i tex romantiska skittexter av Wilmer X höra om "lädret" i luften. Och även skorna gjordes mest av djurens hudar.
Sedan är det ju en mikroskopisk chans att någon i bägge lagen skulle vara intolerant mot djurförtryck. Och alltså inte äta djur, komjölk eller hönsägg etc.
Dolt djurförtryck skulle heller aldrig uppmärksammas i DN:s lilla blipruta. Djurfabriker kan man inte tala om, alltså bör vi tiga, för att travestera Wittgenstein.

vipeholmstoffee

Vi kan inte kommunicera med djuren, heter det. Och används som ett vanligt argument för att fortsätta utnyttja dem. Vi kan ju inte kommunicera mellan varandra heller. Men det verkar knappast leda till att Hemköp börjar sälja människofilé i sina charkdiskar.
Men för inte så länge sedan i den stolta demokratin Sverige var det nästan så. Ja människor behandlades som just djur. Detta var tidsmässigt OTROLIGT NOG efter 30-talsnazismen. Men många länder, däribland Sverige, hade i realiteten redan hade anammat den övermänniskoideologi som sedan Hitler å grabbarna stadfäste. Genom tyskarnas förlust i andra världskriget blev ju så denna ideologi minst sagt icke rumsren. Men några förståndshandikapppade - precis som de ickemänskliga djuren - kan ju inte säga emot forskningen framsteg tänkte de de forskare som med Medicinalstyrelsens godkännande startade det sedemera famösa Vipeholmsexperimentet. (Lyssna även på radiodokumentären.)

Detta projekt som ledde fram till sådana viktiga slutsatser om socker och karies och flourtanter och ja hela vår goda svenska tandhygien, hade en mörk baksida. Projektet som utfördes mellan 1945-1955 tvingade massor av utvecklingsstörda personer på Vipeholmsanstalen att äta mängder av en väldigt sockermättad kola, sk vipeholmstoffee.
I en doktorsavhandling om "försöket" visades tydligt att inte ens antydningar till empati fanns hos de forskare som gjorde övergreppen. Exakt samma avsaknad man kan hitta hos respekterade sk "djurförsökare" idag. Det är samma makt-är-rätt-attityd då som nu.
Vem hjälper de röstlösa? Inte universiteten i alla fall, i vars fina namn tortyren fortsätter att utföras. I går, i dag, i morgon, i övermorgon..