Söndag i februari 27 allen

I det lilla samhället finns inget café men väl två pizzerior. På den ena har de kaffe men det är fel på boxen. På den andra har de inget kaffe men väl en gammal å liten tjocktv. Nåväl det är sent så den får duga för herrarnas skiathlon 15 + 15 km

Northug vinner som vanligt men Hellner gör egentligen en starkare insats då han eller skidorna gick dåligt i den klassiska delen.

Nåväl vad kan vi spåra för djurförtryck idag då? "Spåra" kanske är det första då... Där man i SAOL direkt hävisas till SPÅRR och SPORR och avtryck från djur. Dvs någonting från jakten. Nu var det en masstart idag vid VM i Holmenkollen men jaktmetaforerna finns ju där likafullt. Kanadensaren Harvey var länge ett jagat villebråd. Och när dansken Wulff låg i täten ett tag skojades det lite om att man brukar ju jaga som en varg, men nu var vargen jagad. Vilken vallabod har de kommentatorerna dvalts i de senaste decennierna. Vargen, så jägare den är, är ju ett bytesdjur nu för tiden. Men den gamla Rödluvan-metaforen verkar seglivad. I Sverker Sörlins bok Kroppens Geni, betonas också längdskidåkningens ursprung här uppe i Norden i att hugga timmer och givetvis jakten.

Tidigare i vinter sköts en skidåkare "av misstag" ihjäl av en jägare i Småland. Kulan fortsatte igenom det första offret och träffade sedan nästa. Jägaren var glad över det ena dödsfallet med tillhörande huvudtrofé medan hon (sic) uppgavs må dåligt över den andra sk "dödsskjutningen".

På vägen ut från Pizzerian sitter en affisch i fönstret. Idag anordnas det tydligen en Fisketävling. Djurdödandet som sport alltså. Arrangörer är Svenska Kyrkan, Sportfiskeföreningen och den kristna scoutföreningen. Det rituella dödandet håller ihop samhället som ett kitt. I Jesu namn mördar vi dig och dig och dig. På affischen ser den tecknade fisken färgglad ut i grönt rött och blått. Lidandet får inte visas upp. Myten om djuret som inte känner smärta fortlever. Fisken dödas våra synders skull. För de yngsta som ännu ej kan hålla ett riktigt mordvapen blir det inkilning med fiskdamm. Om några år är de redo att ta över... Hela arrangemanget hålls dessutom som till stöd för barn i Estland.

Döda några, hjälp några. Den kristna vilodagen har en sorts inneboende balans. Fan tro't

Hur ska det gå för barnen?

Planeten håller på att gå åt helvete och det är det tillståndet de ska ärva. Folk skaffar barn innan de skaffar ett samvete. Sen är det liksom kört. De gamla omedvetna fördomarna förs vidare från generation till generation. Kultur kallas det visst och dess yttersta form är förstås maten. Mat kan just definieras som det dina föräldrar stoppar i sig. Men vad händer om detta bryts på något sätt. Om barnen inte vill vara med längre eller om barnen inte vill föra vidare detta till nästa generation. Eller om barnen inte vill att syskonbarnen ska utsättas för det övergrepp det innebär att delta i mobbningen och våldet mot andra barn (icke-mänskliga).

Hederskulturen och dess härjningar står på löpsedlarna idag igen. Någon - oftast en dotter - som inte vill bete sig som fadern kräver; som den manliga kulturen kräver. Det slutar allt som oftast med ond bråd död för den som vägrar inordna sig.

Följande definitioner hittar jag på wikipedia:

Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter med hänvisning till närståendes heder. Hedersförtryck är när hederskultur utövas mot personer som inte själva omfattar hederskulturens värderingar.

Matkulturen eller rättare sagt Kadaverkulturen, och ännu rättare Violence by Proxy Culture. Dvs bakom likdelarna, äggen och komjölken döljer sig ett våld och förtryck som förmedlats till din tallrik via ombud (föräldrar, skola, mataffär, charkuteri, slakteri, djurfabrik). Denna Våldsmatkultur är givetvis mycket värre än hederskulturen men tyvärr så vanlig att den nästan är osynlig. Vem tänker på att det måste till syre i luften för att vi ska överleva, det finns ju överallt och så mycket. Men likheterna - i dubbel bemärkelse - är tydliga.

Våldsmatkultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors och andra djurs fri- och rättigheter med hänvisning till närståendes matvanor och etiska uppfattningar. Våldsmatförtryck är när våldsmatkultur utövas mot personer som inte själva omfattar våldsmatkulturens värderingar.

Dessa personer som blir offer, är alltså både de mänskliga barnen som socialiseras in i våldsmatkulturen - dvs de/vi blir hjärntvättade - men även de styckmördade icke-mänskliga barnen; kycklingar och kultingar.

Vi går vidare med jämförelsen...

I många hederskulturer utövas en sträng kontroll av ungdomars och unga vuxnas, framför allt flickors och kvinnors sexualitet. Den förtryckta får inte ha pojkvän eller flickvän, får inte välja sina egna vänner eller fritidssysselsättningar och får inte klä sig hur hon eller han vill. Kvinnor förväntas ofta vara oskulder när de gifter sig och får inte själva välja vem de ska gifta sig med. Den som revolterar mot hedersförtrycket kan bli utsatt för hedersvåld och i extrema fall för hedersmord. Även kvinnlig könssympning är ett element inom vissa hederskulturer.

På liknande vis utövas en kontroll av människobarnens matvanor. När jag försökt informera min likdelsätande syster om de övergrepp hon gör sig skyldig till gentemot sin son får jag bara vaga svar av typen: Det är vårt barn. Eller: När han blir äldre får han fatta ett eget beslut om han vill eller inte vill äta våldsmat. Så skulle man ju aldrig resonera om frågan gällt kokain eller skolgång.

Dvs vi gillar inte skola men väl cola. Sonen ska själv få bestämma om han ska börja skolan å sluta med colan när han blir äldre... Föräldrar som in vanliga - de flesta - fall tar ansvar för sina barn beter sig plötsligt helt oansvarigt när det kommer till mat. Bara låter saker ske. Våldet sker ju någon annanstans; mot någon annan; och det förödande resultatet för miljön på planeten sker ju långt fram, när föräldrarna redan är döda.

Det är vanligt att unga tjejer tar steget att bli vegetarian eller vegan. Detta ses oftast inte med blida ögon av föräldrarna. Värst brukar oftast fadern reagera. Repressalierna mot dessa unga brådmogna hjältar kan yttra sig olika. Det kan bli piskor i form av förbud; eller "morötter" i form av inga morötter men väl en ny dator eller dylikt om bara dessa stolliga idéer överges.

Stympningen sker däremot hos hönorna vars näbb klipps av, utan bedövning. Samt för griskultingarna som kastreras, också utan bedövning.

ca 3 000 000 grisbarn mördas per år i Sverige vid 6-7 månaders ålder (2010)
ca 79 000 000 hönsbarn mördas per år i Sverige vid ca 30 dagars ålder (2010)
Ca 7 st människobarn mördas per år i Sverige vid 0-14 års ålder (2006)

3 st personer mördades under rubriken hedersmord i Sverige (2006)