Det är början på augusti. Tid för planering inför hösten. Och ännu finns inte gården här där kurserna ska finnas för att bilda människodjuren om jordlingspedagogik och jordlingspolitik och jordlingskonst. Så många år strävar vi för att finna platsen...där vi alla ska kunan leva för vår egen skull. En plats där hästarna och hundarna och katterna och trynena och och och...
Sitter här och känner hur orken börjar ta slut. Var är alla människodjur som ska vara med och skapa detta paradis på Jorden? Var finns ni? Är ni ute och reser? Sitter ni i ett kollektiv i staden? Var är ni? Kampen för djuren måste ske där djuren är. Alltså ute på landsbygden.
Funderar på att ställa en bortglömd buss på en stor äng och vänta. Skapa under tiden. Och vänta. När kylan kommer så ska jag ha satt upp ett tält inför vintern. Och vänta. Någon gång kommer kanske människodjuren och hjälper.
Men denna väntan är ju egentligen helt absurd. Väntan är inte strävan. Väntan är inte min vän. Väntan är intetsägande. Noll respons. Istället bjuda in till kamp. Bjuda in till en middag. Bjuda in till gratis boende. På en äng. Minst 30 hektar. Inhägnat. Där vi alla kan vara och bli starka tillsammans. Kärlek och njutning.
1 kommentar:
å va bra
Skicka en kommentar