Ett hus finns för oss jordlingar. En plats där vi kan vistas gratis. När jag ser det lilla huset på kullen som en gång var ett djurhem så tänker jag...så här bra har jag aldrig bott. Rinnande varmt och kallt vatten. Tvättmaskin.
När jag går runt på gården ser jag manskapsbodar...flera stycken. De är ihopkopplade med hägn. Antagligen har detta varit hem för flera katter. Det finns flera burar överallt. Hem för marsvin och kaniner.
När jag ser alla galler...all förvaring...så börjar jag undra: ÄR DETTA KAMPEN FÖR ATT VI ALLA SKA FÅ LEVA FÖR VÅR EGEN SKULL? I olika burar? Nej...det måste finnas ett annat sätt att leva.
Vi ska leva förenade. Tillsammans. Inte i olika burar. Vi ska mötas. Lära känna varandra. Vissa av oss bli vänner. Andra ovänner. Men det är ändå viktigt att öppna dörrarna för att möta även våra ovänner. Det är genom bråk vi blir starka. När vi bråkat färdigt och nått samförstånd så att säga.
När jag nu ser huset så tänker jag att detta kan bli en mötesplats för samverkan mellan olika föreningar som jobbar för djuren. Det är viktigt att mötas för att förändra. Det är genom olikheter som vi växer. Jag ser fram emot ett samarbete över föreningsgränserna. Och artgränserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar