lördag 16 juli 2011

Kommer det någonsin att skapas ett riktigt sanctuary i Sverige?

Träffade en människa häromdan som också vill skapa ett sanctuary i Sverige. Då blir man ju alltid lika glad. Eller var det det hon ville? Kanske mer komma till något som redan är i gång sas. Det är ju lätt gjort att projicera sina egna idéer på andra. Jag vill, så vill han det också. För jag vill så bra saker, och då måste ju den andre vilja det också. Bara jag kan informera denne om de storslagna planerna.

Men folk överlag - för att citera MNK - är alltid i nånting, eller på väg mot nånting eller kanske ur nånting. Och de flesta som vill, kanske inte kan. Viljan är tex väldigt stor hos de yngre. De som nyss blivit frälsta av den marinerade tofuns överlägsenhet; som ännu kan använda kalvmaten som en referensram för hur "underligt" bönjuicen smakar; och som har hela livets oanade möjligheter framför sig.

Och var finns de då dessa människor som kan utgöra personalen inom den oavlönade långvården? Bland aktivisterna? Nja de är ju så urbana och häftiga. Hooden gör sig bättre som acessoar på caféer än i lagårn till ett par slitna Tretorn. På Alternativ.nu? Nja där finns ju kunnandet och erfarenheten men tyvärr i för stora och konservativa mängder. En typisk understreckare vid varje inlägg på det forumet består av en uppräkning av hur många rasrena slavar de har. Djurskyddsföreningarna då? Nja, de verkar mest inne på att dela upp djur i ätbara och icke-ätbara. Naturbruksgymnasierna? Där förstörs de tidigt till att se djur som produktionsmedel. De med empati slutar inom några månader. Hmm... bara festivalsommaren tar slut så ska det nog dyka upp några vilsna själar...

Om man bara finge ge upp. Men det går ju fan inte, vad vore man då, skulle PO Enquist ha sagt om dem som inte räddar grodor ur brunnarna.

Inga kommentarer: