torsdag 21 april 2011

Rymmer... Moi?

Vår, och gräset börjar bli grönare på andra sidan...  Dit vill även hästarna. Fast de är milt instängda.

Igår kväll var de plötsligt bara fyra stycken vid matdags. Efter lite spanande med pannlampan efter de lysande ögonen började oron sprida sig. Vad har hänt? Har någon tagit henne? De andra verkade dock lugna med tanke på vem som var borta. Mystiskt. Men efter lite ökjoddling så ser jag då de efterlängtade ögonen en bit bort... lite för långt bort. Den som vi betecknar som ledarhästen, hade gått under den strömlösa singulära eltråden. Borde man bli arg över det? Det är ju inget fängelse i den meningen vi driver. Hästarna har inga domstolsbeslut som dömt dem till inhägnad i 20 år. Men samhället ser lite sånt ut. Annars skulle de bli himla många trafiknyheter om "... hästar befinner sig på vägen mellan..." eller ätandes i godan ro i folkhemmets trädgårdar.




Det är snarare nåt hälsosamt att de inspärrade vill rymma. De vill rymmas; få lite rum på vår planet, som annars kännetecknas av artistisk enfald. Idealet vore att ytorna vore så stora att några gränser inte behövde kännas av. Men marken har ju nu fått ett sådant värde genom det sk EU-stödet att det sagt när är omöjligt. Marken är till för att tjäna pengar på inte för att tjäna djuren...

Pratade med landägaren häromdan, en snål jävel som inte tycker att hästarna borde få stödet fast det är dom som  står för jobbet; den erforderliga nedbetningen. Han menade att vinterhagar var ett ofog. Det får man inget stöd för och dessutom förstör det marken. Sammanfattningsvis: djuren är fina att se på några månader under sommaren. Annars är de bara till besvär...

Rym ni. Men inte för långt. Jag saknar er redan

Inga kommentarer: