I paradiset var alla veganer!

Vi människodjur. Fan va vill uttrycka oss hela tiden. På alla möjliga sätt. Vi är alla konstnärer som vill uttrycka våra känslor. Se bilden. Men skolan vi går lär oss inte att uttrycka känslor så därför får vi en massa problem när vi kommer ut i den verkliga världen. Vi hamnar i tankar om vi inte uttrycker oss. Och tankarna tar oss ut på en massa märkliga resor.

Fick höra i dag att en av mina favoritmusiker har gått på heroin i fleraflera år. Jag fick det berättat för mig att heroin är en resa till paradiset. Jag frågade om det var till paradiset som du och din själ ville till eller om det var köttet, kroppen som ville dit igen? Fick inte riktigt ett hundraprocentigt svar. Svårt och veta. Men du vill tillbaka till känslan "paradiset" i allafall det var det viktiga.

I paradiset var alla veganer (enligt Bibeln). Så här beskrivs boken "Paradiset åter" av Tomas Einarsson:

"Människan är skapelsens krona och har en gudagiven rätt att göra vad hon vill med planetens ickemänskliga liv. Så förefaller den dominerande berättelsen om människans relation till djuren att se ut i kristendomen. Men den kristna kyrkan innehåller många, överraskande rika traditioner där både djuromsorg, djurrätt och vegetarianism ryms. Dessa möter vi i Paradiset åter. Författaren presenterar ingen systematisk översikt av djurens plats i den kristna historien eller någon sammanhållen djurrättsteologi. Han försöker snarare väcka tankar genom ett antal nedslag i historien där människors tro, liv, berättelser och teologiska byggen möts. I Paradiset åter får vi i etthundra korta kapitel stifta bekantskap med välkända bibliska gestalter såväl som radikala helgon, munkar och nunnor, författare och moderna teologer. Tomas Einarsson har skrivit en bok där den kristna trons och traditionens centrala delar sätts i ett djuretiskt sammanhang: Vad säger askesen, fastan, nattvarden, skapelseberättelsen och omsorgen om de svaga oss om vår relation till djuren? Tomas Einarsson är skribent och grafisk formgivare. Han är uppvuxen i Skåne men numera bosatt i Stockholm."

Hur skulle en heroinist beskriva paradiset? Skulle det paradiset vara detsamma som de kristna vill föreställa sig paradiset?

Fick läsa några dikter som är skrivna av en kvinna som var med och startade Djurens Befrielsefront på 80-talet. En dikt handlade om att de som har levt det tuffa livet har sitt hjärta kvar. De som lever det icke-händelserika livet har förlorat sitt hjärta. Det kanske är så att vårt hjärta växer desto mer problem vi måste ta itu med i livet. Större hjärta får vi om vi tar oss an de levande varelser som inte får ta del av vårt samhälle. Vi får bli mer inkluderande istället för exkluderande. En missbrukare är en konstnär. Glöm inte bort det nästa gång du tänker negativa tankar om en missbrukare.