Tassar med fötter

De olika intrycken regnar över mig... en vegofest, en radiointervju med Promoe, en recension av Jonathan Safran Foers nya bok Äta djur. Det är något som stör, ja det är det ju i och för sig ofta men... Det kan vara svårt att riktigt sätta fingret på vad det är. Ad Fontes, rädsla eller skärpan...

Det är som att försöka ställa in skärpan på en gammal tjock-tv. Än lite hit och så lite dit... Fokus borde väl ligga på djuren; de som har det svårast och mördas och torteras i parti och minut.

På Vegofesten hittar vi oskärpan redan i namnet. Det heter inte Djurmässan eller Animalfesten, De flesta utställare verkar också vara i matbranschen. Kommersen verkar också vara störst där. Vet inte hur det tänkt från arrangörshåll. Kanske tänker man att vi ska äta oss till en djurbefrielse. Eller att vi sakta ska få folk att sluta vara passiva djurförtryckare genom att bli aktiva herbivorer. Är grönsakerna en väg till djurens befrielse eller är det en chimär? Kanske är det välvilliga "vego" det nya välvilliga djurskyddet; som i sin tur står i vägen för djurrätten?

Och Promoe, Mårten Edh, vegan och rappare i bla Looptroop rockers... "Att bli vegan är något som måst komma inifrån", säger han. Det måste väl ändå vara en av de största mytena i vår tid. Det låter ju så jävla bra och humanistiskt, alltså måste det vara sant. Men det är ju precis tvärtom. Genom att fatta hur det ser ut utanför oss på djurfabrikerna så måste vi ändra oss. "Inifrån" är en flummig västerländsk myt, för oss liberaler som har tid och råd. I väntan på att det sas ska komma inifrån för dig hinner många djur dö där utanför. Sen fortsätter det på den linjen... Den lilla människans falafel på Österlen räddar inte djuren i Skaras dödsfabrik.

Sedan, i samma program, kommer en expert in och pratar växthusgasutsläpp från köttindustrin. Även detta pekar åt fel håll. Vad impliceras här? Jo att om det går att bevisa att utsläppen är avsevärt mindre än de 18% som påstås, ja då öppnar det ett fortsatt mördande av djuren.

I recensionen av Safran Foers bok säger Petter Larsson: "För att undvika missförstånd: i vår del av världen handlar frågan om djuren oundvikligen om fabrikerna. Inte om absoluta ställningstaganden till att döda eller hålla djur, inte om likheter mellan djur och människor." Återigen vänder vi på sojasteken. Om fabrikerna blir lite bättre så har ju argumentet fallit. Utnyttjar vi djuren på ett fint sätt så är det ok. Någon total förändring av de mänskliga djurens relation till de ickemänskliga kommer inte på fråga.

Och likt Magnus Linton - veganstörbokens författare - så legitimerar Foer sina teser genom att säga att han gillade kött och inte gillade djur. Nu blir jag trovärdig, sa pedofilen och skrev en bok om BRIS...

Men avslutningen verkar lockande... Storhumanisten Foer verkar komma till slutsatsen att det är medkänslan som är det viktiga. Vi måste by oss om djuren.... Men så kommer det till slut ändå, denna tröttsamma antropocentrism... "Vi måste bry oss om djuren för för att bevara vår egen mänsklighet."


Och lillhumanisten Larsson avslutar: "Kanske är det därför inte stängning eller sprängning av djurfabrikerna man ska kräva. Utan att de öppnas för allmän beskådan."

Återigen Djuren verkar finnas till för oss människor som ett sorts verktyg för det yttersta mänskliga projektet: Danandet av vår själ. I en from förhoppning att vi ska reagera på slakteriets glasväggar så kommer så småningom djuren där innanför att fasas ut.

Tänk om Larsson skulle sagt samma sak om nazisternas koncentrationsläger. De borde fortsätta sin verksamhet men öppet å fint.

Man vill bara kräkas.