tisdag 28 juni 2011

I paradiset åt vi inga varelser med ögon



När vi levde i paradiset så levde människodjuren tillsammans med de ickemänskliga djuren, sida vid sida. Människodjuren gick runt nakna. De var som de andra djuren. Täckte alltså inte sina kön. De var alla jämlika. De åt inte varandra och de utnyttjade heller inte varandra. De åt av de som växlivet gav dem.

Efter syndafallet så blev människodjuren varse om varandra och började täcka sina kön med löv. De ville inte visa vilket kön den ena eller den andre hade. Efter syndafallet så började också människodjuren äta likdelar och kalvmat. De började äta varelser med ögon och de tog mjölken från kalvarna.

Kan det vara så att när de nu började utnyttja de med ögon så behövde de bli mer anonyma gentemot varandra för att kunna fortsätta sitt slaveri? Desto mer anonym och privat du blir desto mindre ansvar behöver du ta gentemot de du utnyttjar och dödar.

Människodjuren började tillverka vapen för att döda sina medvarelser med. De tillverkade koncentrationsläger där de kunde utnyttja dem och sedan mörda dem.

Vad är det som har hänt sedan paradiset stunder av harmoni? Är det inte till paradiset vi vill allihopa? Är det inte dit alla vill när de dör? Men hur ska du som likdelsätare eller kalvmatstjuv kunna leva sida vid sida med dina medvarelser som du under en hel livstid utnyttjat och mördat?

Det är mycket som inte hänger ihop. Men ett är säkert. Livet i paradiset verkar ha varit något alldeles förträffligt enligt konstnärernas tolkning av tillståndet. En plats som vi alla innerst inne drömmer om att vistas i.

Ett tillstånd vi alla kan uppnå om vi återigen ser alla djur som jämlika.

Inga kommentarer: