När vi nu sitter i förhandlingar om eventuella gårdar för att skapa vår vision om en fristad för djuren, så saknar vi ett nätverk för djuren. Det finns vegonätverk och det finns djurrättsföreningar. Men inget nätverk för att ta hand om djuren och utveckla deras status som individer på den här planeten.
Tänk om det fanns ett nätverk där alla föreningar fanns samlade. Ett nätverk som du som enskild förening skulle kunna kontakta då du behöver hjälp eller kontakter för att underlätta arbetet för djuren. Och då menar jag det fysiska arbetet för djuren.
Vi sitter i förhandlingar om stora projekt - men är ju så små. Enligt många "djurrättare" så finns vi inte längre. Alltså förenadedjur. Vi finns inte som organisationsnummer hos skatteverket. Men vi finns så länge nosarna och mularna finns. Vi finns också så länge vi känner att det finns ett behov att kämpa mot djurfabrikerna och den fruktansvärda våldstradition som finns ute på landsbygden.
Ett exempel på en våldstradition som går vidare från generation till generation är JAKTEN. Idag fick vi besök av en mor och en son och deras två "jakthundar". De skulle ta en tur med alla sina jaktatteraljer till byns jakttorn och avrättningsplats. Där skulle de grilla likdelar och "mysa". På en avrättningsplats. Enligt dom är det ett vindskydd där jägarna matar vildssvinen. Men i vår värld är det en plats som används till att locka dit djuren så att jägarna sedan kan mörda dom på plats.
Det är så mycket våldskultur som går över från generation till generation. Och det pågår hela tiden. I det tysta. Helt accepterat. Tänk om vi nu hade ett nätverk för djuren där vi snabbt skulle kunna organisera oss och kliva ut i verkligheten under jakten och ta över jaktmarkerna och stoppa mördandet av älgarna, rådjuren å vildssvinen. I stunden. Då det händer. Inte om 5, 10 eller 30 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar