Jag kom hem en dag…
snön låg som ett täcke utanför huset…
jag såg steg i snön…
någon hade varit här…
gått förbi bara 2 meter från där jag bor
någon jag inte kände igen…
någon som inte var som jag…
jag följde stegen…upp i skogen…
vem var den här personen…
jag började leta på internet efter vem det kunde vara…
jag fick reda på att de hade ett eget språk….försökte lära mig…försökte förstå…
Dagen efter träffade jag en granne…han sa att jag borde låsa om mig…det promenerar runt en person som är farlig här…
jag berättade att jag sett steg…ja…lås om dig…du vet inte vad de kan ta sig till…
Jag gick hem och funderade…trodde verkligen inte att den här personen ville mig något illa…
Några dagar senare var jag inne i det lilla samhället intill. Där ser jag en grupp bistra äldre män stå samlade på den torget… minst 30 st…uniformsklädda…vad rör sig detta om tänkte jag förskräckt…
Dagen efter såg jag i lokaltidningen att de skjutit ett lodjur.
Jag knöt ihop näven i fickan och blev så jävla arg…
varför gjorde jag inget…jag visste ju att personen i fråga var i fara. Varför lät jag det hända.
Jag var så jävla rädd för att själv råka illa ut…för att jag själv skulle vara annorlunda och tycka något konstigt.
Och att det skulle bli negativa konsekvenser för mig.
Kanske de skulle komma och skjuta någon av mina egna vänner.
Låt även de som är annorlunda leva sina liv på det sätt de vill.
För dem så är det vi som är främlingar.
VI som är fiender som inte kan förstå varför DU vill leva ett liv i frihet
Våldet känner inga artgränser.
Makt är inte rätt.
VI ÄR ALLA DJUR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar