Fotboll…sitter och kollar på matchen mellan Chelsea och Köpenhamn…och har precis skaffat mig en chelseatröja…ha, ha…första gången som jag över huvudtaget har på mig något som visar att jag tillhör något. Tröjan är under min skjorta just nu….sitter här på sportbaren…men vill gärna inte visa…vill förändra den först…till min egen…och kanske lägga till ett politiskt budskap på tröjan som är riktat mot speciesism.
Den kraften som finns i fotboll…laget…tillhörighet…samhällsklass och stadsmentalitet. Laget. Att forma ett lag. Du ska ha en ytterback, en forward, en målgörare…osv…alla dessa egenheter som ska läggas fram och formas till ett lag som ska prestera. Prestera så att det blir en massa mål. Så de vinner…och att supportrarna kan bli lyckliga över att DERAS lag är bäst.
De fotbollslag som finns idag är kopplade till stadsdelar eller städer. Det finns inga lag som är kopplade till politiska ideologier. Märkligt. Om vi tänker oss ett lag som kämpar mot speciesism så skulle det laget ha en massa supportrar över hela världen. Tänk de förfesterna som då är innan matcherna då laget mot speciesism ska söka upp en bar där det serveras mat utan djurdelar och öl som inte filtrerats genom djurdelar. Tänk de samtalen på alla krogar innan matchen. Tänk den frustration som då uppstår hos supportrarna. När de sedan kommer på matchen är de så fyllda av frustration som de vrålar ut mot motståndarlaget.
Fotbollsmatch är det samma som att hantera sina inre aggressioner. Det görs genom att skrika att motståndarlaget är värdelösa på olika sätt. Eller också att Drogba är slö och ointresserad. De borde ta in El niñjo istället. Han kostade ju ändå omkring en miljard pengar.
Men i slutändan känns det bara fånigt att få ut sina aggressioner på att reta si på fotbollsspelare som inte passar korrekt. Det är bättre att få ur sig aggression genom KRAV-MAGA. I klädd linne med svettiga armar och håriga armhålor. SLURP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar