Vi bryr oss om de vi har nära

Nu tänker vi TÄNK OM...

Tänk om vi skulle göra ett socialt experiment... eller rättare en insats för... ja en riktig insats för alla inblandade. Inget begränsat "experiment" utan tvärtom något bestående, varaktigt. Vad skulle hända om man bröt ner den barriär av distans som finns mellan oss och de andra djuren? Om vi gick bortom de två stora normativt etiska systemen pliktetiken och konsekvensetiken.

Hörde på radion att folk upprörts storligen av ett nytt program på SVT. "Djurvänner rasar mot Hund-Robinson" lyder rubrikerna. Programmet Huset
fullt av hundar har lett till kraftiga protester på facebook.

Frågan är varför folk upprörs över detta när det finns hundar som torteras i Sverige och ingen verkar bry sig. Förra året torterades 2204 hundar i Sverige.

Tänk om vi kunde samla ett antal människodjur. Det brukar ju inte vara så svårt. Vi lockar med rättvisemärkt kaffe och lite finska pinnar. Pratar lite som det brukas när hominider kommer samman i grupp. Men istället för att sedan gå åt var sitt håll efter 1-2 timmar så adopterar vi! Vi visar i bild och ord hur dessa 2204 hundar har det; var de finns; vilka som är deras torterare osv. Sedan delar vi upp dessa kära nosar mellan oss. Vi bryter ner den till synes gigantiska siffran 2204. Vi halverar den en gång: 1102. En gång till: 551! Ytterligare en gång: 275! osv. Inom kort är vi nere på hanterbara nivåer. Vi skriver bindande avtal mellan dessa faddrar & moddrar och det ansvar de har gentemot de nya barnen. Vi ger dem nya namn! Vad skulle hända nu?

De anonyma djurförsöksobjekten som endast finns som som nummer på våra "stolta" Universitet och Astra Zeneca; de skulle nu med ett penndrag bli riktiga individer igen. Vilken förälder med någon sånär självaktning skulle låta sina barn skäras i av galna vetenskapsmän, för vilket jävla syfte det vara månde?

Bla den franske filosofen Levinas har - fast då endast mellanmänskligt förstås - utvecklat dessa tankegångar. Han pratar om intersubjektiviteten och vårt ansvar för den andra. Hur den andres ansikte och blick säger: Döda mig inte!

Det etiska kravet är kopplat till ansiktet, det uttrycksfulla hos den Andre och är en vädjan (appell) om icke-våld.

Vi måste komma närmare koncentrationslägrens fångar. Bryta ner de verkliga och artmässiga murarna.

Nos mot näsa.