Sörlin. Dvs de norska skidåkarna tränar genom att springa/åka lugnt och
långt. På detta sätt bygger de under många år upp en solid grundfysik som så
småningom ger resultat - vilket vi redan sett under VM i Holmenkollen.
Kan detta vara en metafor för oss som jobbar för djuren också? Ja verkligen!
Det är ju i princip det vi gör i förenadedjur. Vi jobbar lugnt under en lång tid;
under många år, ända sedan 1996. Om man inte var uthållig innan så har man
blivit det nu. Mularna, trynena och nosarna gör det med en. Dom är där - du är
där. Svårare och enklare än så är det egentligen inte. Du påverkas på ett sätt
du kanske inte först trodde. Du blir formad och får en identitet just genom den
återkommande samvaron med de andra. Mockningen, matningen,
vattenbärningen, avmaskningen, verkningen och bröstspinneriet. Jag är
varken mer eller mindre än det.
Genom den roliga langkjøringen blir människodjuren också kvar hos de andra
djuren. Många - de flesta - har ju annars en tendens att sluta jobba för djuren
efter ett litet tag. Utan de icke-mänskliga djurens fysiska närvaro blir det mer
som en kort odyssé bland diverse politiska idéer; en juvenil och urban
utvecklingfas bland andra. Pröva på, men stanna inte!
förenadedjur är en djurhamn. Vi lever tillsammans efter årstiderna. Ibland
tyckas allting stå helt stilla. Sedan rullar sig häst på rygg och så en till. Katten
på axeln trycker sig mot ditt ansikte. C'est la vie!
Det är roligt nästan jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar