Veganerna - de som inte stör... längre?

För ett decennium sedan kom det ut en bok som hette Veganerna - en bok
om dom som stör. Författare var kadaver- och knarkliberalen Magnus Linton.
(Han legitimerar objektiviteten i sin respektive ämnen/böcker med han ju själv äter
likdelar och drar i sig några linor). Kanske var störigheten sann då men det var
som sagt då det.

Idag lyssnar jag på radioprogrammet Christer i P3. Christer
Lundberg själv är ju uttalad vegan, likaså Kitty Jutbring. Och hans bästis
Morgan är vegetarian. Tror även det är fler sk vegosar i redaktionen.

Men det verkar inte längre finnas några skyldigheter förknippade med att kalla
sig veg/etari/an. Inget ansvar för de djuren man sas inte äter annat än man just
INTE äter dem. Ämnet djurförtryck i vid bemärkelse uppkommer i stort sett
hela tiden. Det gäller i mitt liv såväl som i radioprogrammet Christer (I det
återkommande Moraltestet är det tom det svåraste ämnet för folk att hantera, allt enligt filosofen som skapat testet). Men de verkar ha gjort det till en grej att i stort sett
aldrig reagera. Ja idag var det tom än värre. Lika lite som ordet "hora" hör
hemma som skällsord i tex programinslaget "Relationsrådet", så ska väl inte
ordet "svin" användas som ett negativt epitet för individer av arten människa.
Men detta är just vad veganen Christer gör.

Senare i programmet kommer en medarbetare in och berättar om en bok
som är gjord av människohud. Den säljs på en auktion för ca 60 000 pund.
Både Morgan & Christer reagerar som två klassiska antropocentriska
köttskallar: Å vad otäckt usch hemska grejer bla bla... Normala etiska veganer
reagerar ju tvärtom ungefär på samma självklara sätt på en sådan nyhet (jag
testade tom på några): Skinn som skinn. Massor av djur mördas och skinnflås
för att sedan sluta upp som ett halvfranskt läderband. Människan är ett djur.
Så varför bli så upprörd över detta? Upprördheten borde ju rikta sig mot normen och mängden av hur andra djurs hud hela tiden utnyttjas. Inte mot undantaget.

Varför inte ta chansen att göra en politisk markering; att passa på att påpeka hur vidrigt det är med att döda någon kännande varelse och skära bort deras hud; att ta ansvar för de andra djuren; ja kort sagt de hade chansen att bete sig som riktiga etiska veg/etari/aner.

Det var ett tag sedan du köpte Djurkalendern nu Christer, det märks...